it's okay not to be okay

Eftersom att det här är enda sättet för mig att nå dig så hoppas jag på att du fortfarande läser.
För det här är till dig Pappa, bara till dig.
Det är svårt att få saker och ting att fungera här hemma. 
Det är svårt för mig själv att fungera...  Speciellt när jag blir så ledsen att jag inte vet vart jag ska göra av mig själv. 
Även om jag vet att du mår bra och lever och att du kommer hem så blir saknaden så otroligt stor och då känns det verkligen som om jag ska explodera för jag har fortfarande inte hittat något bra sätt att få ur mig alla känslorna - det ger mig huvudvärk, men än så länge ingen magkatarr och det är ju en förbättring, eller hur?
Jag skriver det här för att jag undrar hur du vet när du nått botten?
Vad innebär det? 
Men framför allt för att du ska veta att jag vill att du kommer hem. För det är inte där borta i Grekland du ska vara, utan hemma hos mig.
Du ska ju hjälpa mig med matten - har du någon aning om hur svår den är?! Jag förstår absolut ingenting.
Du ska reta mig och Alma för att vi hänger bland raggare och epa-traktorer i Sunne. 
Du ska fixa filmer som hela familjen tittar på.
Det är ingen annan som kan göra de sakerna. För ingen annan är Du.
Jag vet att du samlar mod för att komma hem och jag hoppas att det går snabbt, för jag behöver dig här hemma.
Christine behöver dig. Vi behöver dig allihopa och saknar dig jättemycket. Och du ska veta, att vi kommer stötta dig genom allt. Bara du kommer hem.
Förlåt att jag visar det här för allihopa, men jag vill att du ska veta.
Jag älskar dig.
Förresten så tror både jag och Alma att det där Fundelina är gott, kan du köpa med en burk eller två? ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback