Perfekt måndagkväll!
ΦDet här är Siri.
ΦSiri och jag är nya bästisar.
ΦSiri sover i min säng om kvällarna. Det är det mysigaste jag vet.
ΦNär Siri spinner låter hon som en maskin.
ΦFör att få reda på vad något är så slickar Siri på det.
ΦSiri är jättekaxig och tjafsar med Selma mest hela tiden.
ΦHon är ett litet svart spöke. Min lilla spökplump.
♥
Hjälper till med Klaras Halloweenfest, hej hej.
Jag är knepig idag.
Har humörsvängningar. Stoora svängar.
Ena sekunden är jag jättenere och vill bara sova, nästa är jag så arg att jag vill gråta och sen är jag helt plötsligt fnissig och jättefantasifull.
Dagar som idag orkar jag inte riktigt med mig själv.
Dagar som idag vill jag bara ändra på mig.
Allt jag är.
Fast det kan man ju inte...
Blev ingen kisse idag utan vi hämtar henne imorgon kväll istället. Längtar ihjäl mig!
Kvällens vill ha; Kent-saker, Inspiration, Siri.
Kvällens önskan; Att jag kunde fota. Fast jag kan inte.
Kvällens bästa; Kent och Winnerbäck tror jag att det får bli.
Kvällens sämsta; Jag själv.
Och bara för att göra saker lite roligare;
Inte idag, om någon inte kan gissa det alltså.
Jag kan inte hjälpa det.
Jag dör lite.
Idag bekräftades det att vi ska flytta.
Så nu stressletar jag inspiration eftersom att jag inte har någon aning om hur jag vill ha mitt rum...
Jag dör snart.
Jag vet inte, vet inte, vet inte, vet inte...
Skulle ju inte vara fel att ha det så där liksom...
Eller så här.
Eller så här, åååh.
Det här skulle ju inte sitta fel heller...
Men hörrni, hjäp mig!
Jag vet att jag vill ha vita väggar. Kanske, kanske, kanske en fondvägg... men jag tror inte det.
Möbler i mörkt trä är jag helt såld på. Problemet är väl att jag inte har några...
Men tips?
Idéer?
Hit me with your best shot!
Grattis världens bästa pappa!
Alltså, hur ska jag kunna koncentrera mig på texten när jag har en sån här snygg man i mitt block?!
Dumma Johanna.
Sitter just nu och knappar på Mackan den II.
Det känns vääääldigt bra att inte behöva starta om den hela tiden!
Har håltimme på två timmar och 40 minuter, så jag ska börja plugga på samhällskunskapen då vi har prov imorgon.
Ser ut som skrutt idag - lyckades försova mig imorse.
En hel halvtimma!
Så jag fick stressa. Har aldrig i heela mitt liv stressat så mycket som imorse.
Gick alltså upp kvart över sex och var utanför dörren klockan tjugo i sju.
Men nu ska jag jobba.
Have a bra day allihopa!
Själv är jag trött och fryser, men får väl skylla mig själv.
Frukost på sängen.
Och så här farlig är jag idag.
Fast lite snäll kanske..
Så där ser jag ut i alla fall - samma pose hela dagen!
Just nu lyssnas det på detta:
Fint, rätt bra yes yes.
Δ Coldplay's nya album - speciellt
Us Against the World.
Δ Johnny Depp.
Δ Min gamla klass som jag äntligen ska få träffa på fredag.
Δ Böcker.
Δ Inredningsplaner.
Lite presenter från Tokyo.
Knepig klubba som lyser...
"Riktig" nagelfil och ögonbrynsnoppare/pincett. Visst är de söta? Dör lite. ♥
Läskigt öga...
Fler knepiga klubbor som jag inte vågar smaka, haha.
Massagesak - huuur skön som helst!
Solfjäder.
Som ni säkert förstått är Halloween helt grymt stort i Japan.
Och jag ber om ursäkt för de dåliga bilderna, jag ska egentligen plugga nu, jag hafsade bara ihop något.
Puss!
Mitt i allt det dåliga på tåget hem från skolan vid halv tio så fick vi alla se en mäktig syn.
Det mäktigaste på ett tag faktiskt.
Vi åker längs med Fryken och luften är kallare än vattnet.
Alltså blir det dimma över vattnet. Tänk er det i solljus. Det blir så vackert och speciellt att jag önskar att jag stod ute i det där kalla med kameran i handen.
Får mig att önska att jag någon morgon bara kunde gå av tåget mitt ute i ingenstans.
Det var liksom lite så här,
blandat med det här.
Fast ännu finare så klart.
Om det ska bli fint imorgon bitti eller på söndag morgon ska jag upp tidigt och gå ner till sjön i Snårstad.
De senaste två dagarna har jag suttit kring det runda bordet i Camelot, slagits mot Titaner och levt bland Gudar på Olympus, sprungit i skogen tillsammans med Pochahontas, slagits mot Hunner i Kina, befunnit mig i Egypten och kämpat för att Hebréerna ska bli fria och flugit på en matta i Agrabah.
Disney är otroligt.
Har inte haft så mycket att blogga om de senaste dagarna, tror jag, eftersom att det inte blivit några inlägg.
Egentligen har jag inget speciellt att säga nu heller, tänkte bara skryta lite eftersom att jag och Alma fick A på orienteringen idag!
Vi var bäst i hela klassen och det är det högsta jag någonsin fått inom idrott, hihi.
I alla fall.
Rensade just mitt Photo Booth-bibliotek och hittade lite kul bilder. Så ni kan ju få se några som gottgöring för att jag inte bloggat!
Och kom ihåg.
Helt absolut, jätterandom.
Fint sjuk.
Erkänn att jag och Alma är fina när vi brainstormar!
Okej. Jag insåg just att det nog inte är bra för mig att ha en mac...
Det liksom hinner bli en heeel del bilder.
Min dag började med frukost på IKEA.
Lyxigt tänker ni.
-Nej säger jag.
Men det gick an.
Efter frukosten drog jag och Alma iväg till biblioteket där vi satt och pluggade ett tag med Sara och Johanna innan det var dags att gå hem.
Vi åt lunch - makaroner och ketchup i en djup skål med sked och hallonsaft till det.
Någon som tror mig när jag säger att vi inte orkade göra något?
Klockan blev kvart över fyra så vi cyklade iväg till Friskis och gick på danspasset. Det var verkligen kul, även om jag inte kunde och jag mår så bra efter att jag faktiskt har tränat.
När passet var slut vid sex åkte vi hem, duschade, åt hemgjord pizza och såg på Misfits.
Sedan gjorde jag mig snabbt i ordning och vi gick ner till bion.
En Dag var verkligen helt underbar. Den är så otroligt fin så jag dör lite inombords.
Och Jim Sturgess är ju så snygg att det knyter sig i magen när man tittar på honom.
Så nu har jag skrattat och gråtit och bara längtat efter något sådant.
Men sist jag skrev om det blev jag kallad patetisk, så jag tänker inte göra det.
Istället vill jag egentligen gå ut.
Klockan är 00.08 och jag vill gå ut och gå. Stört.
Istället ska jag sova.
Åtminstone försöka.
Imorgon ska vi fira Christine som fyller år.
God natt!
Det är släckt i hela lägenheten.
Alla har krupit in till sig och klockan är 21.06.
Jag är så trött att jag skulle kunna somna stående men jag håller mig vaken för att se ett avsnitt av Heroes.
Imorgon blir det en riktigt soft dag.
Börjar med sovmorgon eftersom att jag ska jobba hemifrån och alltså inte behöver åka till Sunne.
Därför börjar jag och Alma dagen med frukost på IKEA och sen kommer jag sitta på biblioteket under förmiddagen - så om någon känner för att liva upp min trista pluggtillvaro får den gärna komma förbi och säga hej!
Sen vid fem ska jag och Alma gå på danspasset och därefter blir det bio.
Vi ska äntligen se En dag. Premiär.
Det blir super!
Just nu!
Har haft Estetisk kommunikation hela förmiddagen och nu blir det snart Digitalt skapande med Johnny, yeah!
Sen slutar vi tidigt och hinner med kvart-över-två-bussen hem så Sofia ska möta mig på stationen halv fyra.
Najs dag, yä yä.
Ciao!
I lördags åkte jag som sagt till Sofia och umgicks med mina fina tjejor.
Om ni bara anade hur otroligt bra de alla är!
Vi gjorde fina pizzor (och jag fick min ananas!).
Ska ge lite cred till Maja!
Nedanstående bilder är tagna av henne.
Sänghäng.
Idag blir det faktiskt lite bilder på mig (surprised?) då jag är dålig på att hålla kameran för mig själv...
Lite mer sänghäng.
Så finns det ju en sida av mig som jag inte visar i bloggen så ofta...
Men thumbs up!
Som sagt... Jag har liksom inget att tillägga.
Vi gjorde mycket god fruktsallad - även om det inte ser ut så.
Mys.
Här är det mina bilder igen, jag fotar ju sällan med blixt, yä.
Samma fina människor som alltid.
Maja,
Frida,
Isabelle
och Sofia så klart!
Nu ska jag strax krypa till sängs.
God natt Sverige, sov fint.
Klara a.k.a Fjompis har just skaffat en blogg.
Ja, jag vet att headern är bajs men jag orkar inte fixa den ordentligt just nu.
Gå in, okej?
Men tja!
Morgonen och förmiddagen innebär mys med mamma och Klara hemma i Snårstad.
Just nu fotar jag lillgrisen och hjälper mamma göra äppelmos samtidigt.
Ska nog ut i trädgården och ta in några äpplen också, för fytusan så goda de är!
Klockan sex drar jag mig mot tjejerna och Sofia.
Blir mer än trevligt!
Ha världens bästa dag, för tro mig, det tänker jag ha!
Jo men visst har jag världens vackraste syster.
Och papi, ditt paket borde ha kommit under veckan.
Så att du vet.
Det är ingen offerkofta, pappa.
Jag tycker inte synd om mig själv.
Det gör bara så jävla ont.
Nå, vad tycks?
Har en känsla av att jag kommer ha svårt att somna i natt.
Har inte mycket att skriva. Idag är det kanelbullens dag, alltså åkte jag och Alma hem och bakade fina extra-allt-bullar. Jag är bra på att baka bullar, det visste jag inte innan.
Mamma kom och smakade också och sedan dess har jag jobbat med matte och svenska och äntligen är jag färdig.
Svenskan är jag nöjd med, där är jag verkligen färdig. Men i matten däremot...
Jag förstår verkligen inte vad jag gör. Det fungerar bara inte.
C säger dessutom att matte blir extra svårt för mig eftersom att det är ett "så laddat ämne".
Idag höll jag på att börja gråta på bussen, bara så där. Fast jag insåg sen att jag nog inte kan gråta helt öppet så där. Så jag gjorde det inte. Blundade och önskade mig bort istället.
Bort, bort.
Jag vill utomlands.
Jag vill fly, trots att jag om någon vet att det inte fungerar så...
Nej. Nu ska jag sätta upp bilder på min vägg, för jag har ett helt paket kludd liggandes på mitt skrivbord.
Fint, osammanhängande inlägg javisst.
Jag bloggar inte bra längre.
Hejs!
Och pappa, bilderna nedan är tagna vid gamla polishuset, konsthantverkarna (tror jag att C sa, hihi).
Puss!
När man vaknar extra tidigt på morgonen för att solens strålar lyser in genom fönstret,
känns allt mycket jobbigare än vad det redan är.
Och när man hela dagen går omkring och inte gör någonting alls,
utan att ens dragit upp rullgardinen, så känns det mesta ganska meningslöst.
När man har druckit tre koppar te på en halvtimma och legat i sängen och tittat på två olika tv-serier,
då får det faktiskt vara nog.
Man känner att man behöver komma ut,
och tänker att man kunde ju passa på att ta en cykeltur när solen ändå skiner.
Men när man kommer ut skiner inte solen längre, som den gjorde på morgonen.
Istället ser himlen oroväckande grå ut, som om någon lagt ett stort, askgrått papper över hela staden.
Allt blir plötsligt om möjligt ännu jobbigare än förut när man inser att man faktiskt får skylla sig själv när man aldrig drog upp rullgardinen för att se hur vädret var.
Och man inser även att kläderna man har satt på sig är alldeles för tunna och att de vinröda strumpbyxorna man valt för att de får en sådan fin färg i solen, inte är alls lika fina som vanligt. Man undrar varför man egentligen gick ut och kommer sedan på att det var för att man inte ville känna sig så slö.
För det är så det blir när man väntar på någon.
Allt blir segt. Som riktigt seg knäck är, man tror aldrig att den ska ta slut, men till sist gör den det ändå.
Då har man så ont i käkarna att det känns som man har tuggat i minst hundra år.
När man väntar på någon stannar allt upp, men samtidigt fortsätter det.
Ingenting är som vanligt och på så vis stannar tiden.
Men den fortsätter fast allt är jobbigt.
För man tröstar sig själv med att den man väntar på faktiskt kommer tillbaka, frågan är bara när.
När man tröstar sig med det så går tiden fortare.
Sedan vips! Så har det gått en vecka.
Vips! Så har det gått två.
Och vips! Så har det gått en hel månad.
Då känns allt hemskt. Det blir bara värre och värre för varje dag som går.
Man försöker hålla känslorna inne och tillåter sig nästan aldrig att gråta,
åtminstånde inte när man är bland folk.
Om man bara visste en månad, en vecka, ett datum eller en tid, när den man väntar på skulle komma tillbaka,
så skulle allt kännas mycket enklare.
För det kan vara lite konstigt att längta, om man inte riktigt vet vad man längtar till.
Allt det där har man hunnit tänka medan man har låst upp cykeln,
dragit på sig vantarna som man hittat i fickan och börjat trampa med de vinröda benen.
Man trampar förbi älven, muséet, skolan och biblioteket.
Man trampar och trampar.
När man är där uppe på cykeln känns allt så mycket bättre.
Himlen får plötsligt en vacker, grå ton.
Strumbyxorna är inte längre lika fula och har precis samma färg som de vackra höstlöven.
Allt känns faktiskt bra och man bara fortsätter att trampa.
Benen går av sig själva.
Man vet att så fort man kliver av cykeln kommer allt kännas hemskt igen,
men det gör ingenting för just nu sitter man där uppe på sadeln.
Och när man cyklar förbi biblioteket med de vinröda benen trampandes i en väldig fart, då känns det som att man bara skulle kunna fortsätta cykla,
ända tills den man väntar på kommer tillbaka.
Klara
Eftersom att jag, tyvärr, inte har något att blogga om och hela dagen tänkt att jag ska redigera bilder och göra ett inlägg men ändå inte gjort det och nu sitter med matte och svenska och inte orkar göra något av dem eftersom att jag har huvudvärk så jag tänkte att ni skulle få göra något vädligt få personer får göra - läsa något jag har skrivit. Och då inte ett svamligt, fjantigt blogginlägg utan en text från förra året när jag mådde ungefär som nu, fast bättre.
Jag skriver inte längre. Det är nog dumt. Jag kände mig ju faktiskt bra på det.
Jaja, enjoy.
Det ironiska är att trots att jag skrev detta för ett helt år sedan, har jag visst fortfarande inte lärt mig att vara ledsen när jag behöver...
Något jag lärt mig av allt det här är att när man väl börjat, då är det ingen idé att sluta.
Det är ändå meningslöst. När tårarna väl rinner, varför inte då tillåta att det sker ordentligt?
Låt tankarna rusa genom huvudet, låt kroppen skaka.
Tillåt att allt känns hopplöst. För när du gråter är det ingen som ser dig ändå.
Då kan man lika gärna vara sann mot sig själv.
Erkänna att det gör ont.
Att man inte kan släppa det.
Att man mår dåligt på grund av det.
Jag vill visa mig stark för resten av världen.
Ta det med ett leende.
Ändå vill jag ju vara jag.
Jag vill blogga, skriva texter, nå ut till folk .
Jag vill att andra ska kunna känna igen sig. Att jag på något sätt skulle kunna sätta ord på vad de också känner.
Men jag kan inte.
Kan inte visa mig svag.
Visa vad jag egentligen känner. Det är för många som skulle bli besvikna på mig.
Därför får jag bita ihop. Inte tänka.
Gråta när jag är ensam och aldrig, aldrig berätta något för någon.
"Och jag ska aldrig mer säga sanningen till någon som saknar förmågan att förstå"
Det är över nu.
Fake it 'til you make it.
Gaaaanska nöjd tjej!
Nu blir det film med Alma.
Bättre lördagsförmiddag är svår att fixa.
