med regnet smattrande mot rutan på ett golv, någonstans

Igår fick jag frågan "hur mår du?"
En enkel fråga som borde ha det enkla svaret "bara bra tack". Men det första och enda ordet som dök upp i mitt huvud när jag skulle svara var kaos.
Och egentligen är det kanske så alla tonåringar känner. Alla vi som inte riktigt har koll på situationen och som inte vet vart vi är på väg.
Visst jag mår bra och är glad, men ändå stämde det svaret inte riktigt.
Efter det låt jag och Alma på hennes golv och pratade om livet.
Vi pratade om allt och inget, om viktiga saker, om framtiden och saker som har hänt och ibland låg vi bara helt tysta.
Min fina syster. Hon är bäst, på riktigt.
Och det allra bästa med henne är att hon är alltid precis vad jag behöver.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback