humöret försvann i takt med tågets hastighet

Fick en knäpp.
Nu orkar jag inte. Ögonen svider och jag vill inte sitta på ett tåg, i Kil. Jag vill sova.
Sorgligt.

Och om det inte var något fel på mig så skulle jag bara dra på mig ett par mjukisbyxor imorgon. Men det går ju inte. Jag har ju mer klass än så, fy.
Usch vad allt är fjantigt, egentligen.

Det enda bra här och nu är Kent på högsta volym. Ska blunda och glömma bort att jag befinner mig på ett tåg, i Kil.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback