Careful where you stand - it's a dangerous thing

If it still hurts - you still care
Man kan intala sig själv att man inte bryr sig.
Till sist tror man det själv.
Ända tills man blir påmind av hur det en gång var. Ända tills man känner ångest, smärta eller saknad.
Då inser man att man bryr sig så jävla mycket, fortfarande.
Man får reda på att man inte är så bra som man trodde att man var. Att man är rätt patetisk ändå.
Livet skulle kanske vara enklare om man bara rusade igenom allt. Om man aldrig stannade upp och kände efter, för då skulle man ju ändå inte veta. Man skulle aldrig känna smärta på grund av att personen man tycker om så mycket att det gör ont tycker om någon annan. Man skulle inte få ångest på grund av ett matteprov man inte pluggat till. Man skulle heller inte minnas smaken av den sista kyssen. Inte minnas det viskade "Jag älskar dig". Man skulle inte ångra att saker blev som de blev. Inte sakna och inte vilja ha något tillbaka.
Men så är det inte. Alla stannar alltid upp någon gång. Någon gång gör det lite ont långt där inne.
Du kan fortsätta intala dig att du mår bra, att du är stark och inte bryr dig.
Men den dagen du inser att du har fel, acceptera det då. Istället för att fortsätta förneka det. Det är aldrig nyttigt att ljuga, speciellt inte för sig själv.
Jag ska själv komma ihåg; att jag bryr mig. Att jag bryr mig så jävla mycket.

Kommentarer
Anonym säger:

stämmer helt,

2011-01-29 | 12:07:09
Anonym säger:

stämmer helt,

2011-01-29 | 12:07:10
Anonym säger:

stämmer helt,

2011-01-29 | 12:07:11
JessikaN säger:

stämmer helt de du skriver :)

fin blogg btw (:

2011-01-29 | 12:08:48
Bloggadress: http://koblajja.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback