hellocountryside

Ibland önskar jag att  jag var någon annan.

Sitter här, ensam och lyssnar på en enormt vacker låt.

Det är bara... kärlek rakt igenom.

Texten är... fin också.

Man börjar tänka.

Komma fram till saker.

Allt är ändå annorlunda imorgon, om en vecka, om ett år.

Varför bestämma sig för saker?

Varför göra saker för att det kan vara bra på lång sikt?

Jag har insett att detta är ett inramat sätt att leva.

Det är drygt, och jag har hela tiden gjort så.

Jag måste veta - allt. Precis hela tiden. Ha full koll.

Annars känner jag mig liten och svag. Bortglömd och ensam.

Försöker just nu att leva i nuet.

Ta dagen som den kommer, göra något bra av varje litet ögonblick.

Göra vad som faller mig in.

Inte tänka en massa.

Göra saker som får mig att må bra just nu, inte om en månad eller ett år. Utan just precis nu.

Onödigt att skriva en massa.

Det klingar falskt.

Onödigt att försöka förmedla något till någon.

Onödigt att bry sig.

Man får ändå inget för det, eller hur?