Ett brev som aldrig når fram

Jag fryser, är rätt sugen på att göra en kopp te, men jag orkar faktiskt inte. Är så trött, helt slut i både huvudet och kroppen.
Idag blev det en heldag med Sofia. Cyklade hem till mig. Det var rätt jobbigt. JA.
Skulle möta henne på mitten typ, längs vägen ni vet. Vi kan väl säga att jag åkte NÄSTAN hela vägen hem till henne. I jämförelse, haha. Så jag mötte henne vid Vallargärdet, då vände vi och påbörjade färden mot mitt Bondeland.
Vi har pratat, suttit vid datorn, skrattat, sett på tv, dunkat musik.
En helt vanlig dag tillsammans alltså.
Känns skönt att tänka på något annat.
Att inte tänka alls.
Bara göra.
Nu fixar jag nog den där tekoppen ändå, hörs!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback