så stänger jag själen - klämmer ihjäl den

Jag försöker, och lyckas allra oftast, att vara ett steg före. Det hjälper mig att tänka så.
Till exempel med veckodagarna i skolan. Om det är måndag tänker jag "imorgon är det tisdag" sen när tisdagen kommer tänker jag på onsdagen och då har ju halva veckan gått, eller hur?
Det hjälper mig att stå ut.
Samma sak när jag ska sova om kvällen. Klockan tio är klockan elva för mig. Alltså för sent.
Och som sagt, det här fungerar ju för det mesta då jag mår bra av det. Annars lever jag ju i nuet, herregud. Jag är en sån dålig planerare att jag i princip jämt tar dagen som den kommer och gör de saker jag vill göra.
Men just nu känner jag mig fast.
Jag blev fast och kvar inom väggar där jag inte vet om jag vill vara. Inte för att något är fel. Inte för att jag inte trivs eller inte mår bra. Det bara känns fel. Jag har också insett nu i efterhand att väggarna är i mig. Jag blir fast i mig själv. I mitt sätt att tänka, mina åsikter. Allt blir så inrutat.
Då vill jag ut. Stunder som denna mår jag illa av att vara inomhus. Jag kan inte andas och det gör ont i kroppen.
Jag längtar också till Sunne.
Till Sunne och till Sofia och hennes lägenhet. Allt är jämt så enkelt där.
Där är det inga frågetecken. Inga tankar och ingenting. För vi fungerar bra ihop.
Det bästa ordet som kan beskriva det är Enkelt.
Men jag är trött.
Jag vill inget hellre att sova, men jag måste ut. Jag vet inte riktigt varför, men jag måste.
För efter det så känns det bättre. Oavsett om jag går själv med bara musiken som sällskap eller om jag går med Alma och pratar om hur vi människor fungerar så hjälper det.
Jag är mer utomhusmänniska än jag har velat erkänna. Frisk luft rensar mitt huvud. Jag känner mig ren i öppet vatten och skogen gör mig lugn. Det är så jag fungerar och jag inser nya saker varje dag.
Jag visar kanske inte den sidan här så jätteofta. Men jag tänker egentligen jättemycket.
Alma är likadan.
Jag tror inte att någon av oss visar den djupaste sidan av oss mer än när det är bara hon och jag och vägen.
Då är allt möjligt.
Nu ska jag färdas in i en annan värld.
I en värld som är uppdelad i de sju konungarikena. En värld med svärd, drakar, magi och med ett analkande krig.
Sanningen är att jag är fast där och vill inte vara i nuet just nu.

Kommentarer
Sofia säger:

finns alltid!! du och jag, Alfred, du och jag <3

2012-01-12 | 21:49:31
Bloggadress: http://sofiaaxelsson.wordpress.com
Charlotte säger:

Många, långa, varma kramar till Dig <3

2012-01-12 | 22:29:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback