när du saknar någon klockan 22

Det är en trött och blek version av mig själv som skriver. Med ögon som svider och en kropp som behöver vila. Och jag skulle göra ungefär vad som helst för att slippa sova ensam i natt.

Idag har jag fått åka skidor och det är underbart. En av de bästa sakerna som finns. Jag har också lärt min 30-årige engelsklärare att åka.
Allt detta med ett inflammerat muskelfäste i axeln. Kul.

Det gör ont.

Dövar smärtan med världens bästa Markus.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback