Min mac♥
Han ska heta Mackan, så att alla vet liksom.
Jag är så trött. Egentligen borde jag ha gått och lagt mig för längesen, är så otroligt dålig på sånt...
Har inte mått så bra någon dag, men tvingar mig själv att gå till skolan och tur är väl det?
Jag är trött, har huvudvärk, ont i magen och är allmänt nedstämd mest hela tiden. Känns som om jag skulle kunna börja gråta när som helst ungefär.
Men nog om det, jag ska ju faktiskt sova.
Sov fint.
Förresten så är det ett paket på väg till dig nu pappa.
Saknar dig.
Jag gillar min nya mac, hihi.
Pos på den!
Gissa vad jag får imorgon?!
Hyyyfsat nöjd tjej!
Angående inlägget under så var det bara för att jag skulle testa blogg.se-appen.
Tror att jag tycker att den suger.
Hejs.
Nej men. Idag har jag haft studiedag.
Har inte gjort mycket. Mest sprungit mellan stan och lägenheten, träffat folk och bakat med Almisch.
Nu ska jag snart duscha och sen sova.
God natt.
I just det här huset,
just innanför det snidade balkongräcket finns ett rum med utsikt.
Och i just det rummet vill jag att ni två skall vara,
tillsammans och var och en för sig.
Jag vill gå och lägga mig och veta att i rummet med utsikt ligger ni.
Vart skulle jag vara utan dig?
Jag älskar, älskar, älskar dig. ♥
Jag har nyss kört bil, för andra gången, med mamma.
Det gick mycket bättre än jag väntat mig, var livrädd i början.
Jag är ju grym!
Hemgjort är aldrig fel.
Idag köpte jag såpbubblor.
De var himla fina och bra.
Fick hjälp av Klara och den här finisen.
Har inget att skriva, förlåt.
Idag har jag mest gjort:
så här,
det här,
och lite ganska mycket det här,
Alma hittar ni
HÄR förresten.
och ganska mycket det här också.
Idag tog jag och Alma sovmorgon så klockan ringde vid nio.
Dagen började med att vi plockade ur och i diskmaskinen, åkte och pantade burkar och sedan tog ett squash-pass.
Det var kul och vi sprang runt, slog så hårt vi kunde och skreksjöng till musik tills luften tog slut.
Lite roligare än de gamla vanliga friluftsdagarna va?
Nu ska jag i alla fall snart ner till stan.
Alma ska träffa Filip och jag ska träffa Coffi.
Ser ni hur kort hår jag har btw?
Snöbrev
Ett brev sänder jag dig nu
syster på den blå verandan
ett brev skrivet i snö
med svar på dina många frågor.
En häst och en ryttare av snö
skall bära det till din dörr.
Det är sant att slätten är smärtsamt fri
och att konungen är sträng i sin tystnad.
Ge mig ett berg och ett eko säger rösten
om en mild horisont ber ögonen ofta.
Din oro syster är ändå för stor:
fågeltorn kan resa sig på dessa fält
och vita duvor korsa nattens dimma
minnen bygga sina grottor drömmar
tända sina lyktor.
Det är rätt det du frågar om vinden.
Ofta lockades vi ut av misstag
någon hörde steg någon röster.
Alltid var det samma skärande vind
som blandade snö med snö.
Dagen kan därför bli lång men de som väntar
har alltid sin väntan tillsammans
de vakna delar sin vakenhet de sovande
har stämt möte i sin sömn.
Det finns naturligtvis värme mellan oss
fastän vi har blivit snömänniskor
en lägereld som vi sträcker händerna mot
om den också inte brinner med lågor.
De som länge levat under valv av frost
kan plötsligt lyftas liksom av en våg
kan genomströmmas av en okänd kärlek
en oerhörd koral som blodets tunna orgelpipor
aldrig lät dem höra.
Ett brev skriver jag till dig
syster på en blå veranda
en hälsning att jag tänker stanna
att jag kanske aldrig återvänder.
Jag har druckit ett vin av snö
jag älskar en kvinna av snö.
Av snö är ryttaren och hästen
som nu bär brevet till din dörr.
Ur Snölegend, 1949
Idag tog jag och Alma skolfoton.
Fast vi blev aldrig riktigt nöjda...
Jag menar, hur svårt kan det vara att se bra ut på en bild?
Men vi avslutade åtminstone med våran finaste min.
Pappa. Du måste omedelbart skicka in en skriftlig uppsägelse eftersom att du riskerar att få en skriftlig varning.
Är hemma idag.
Jag vaknade halv tre i natt och kunde inte somna om så när klockan ringde hade jag en extrem huvudvärk.
Försökte sova sen men hostade mest hela tiden fast jag låg kvar till cirkus halv tio ändå.
Sedan dess har jag ätit lite lunch och börjat titta på Heroes igen.
Jag hade heelt glömt bort hur bra den serien är. Vi har nämligen hela första säsongen på dvd här hemma så jag ligger i soffan under mitt täcke. Mitt sköna, underbara, bästa duntäcke.
I alla fall.
Igår var jag, Alma och Klara och hälsade på de fina missarna i Kil.
Här är min lilla Siri.
Haha, ser ni vilken fin mustasch han har?
Jag är rätt dålig på att vara sjuk tror jag.
I torsdags var jag och tränade trots halsont.
På fredagen gick jag till skolan fast jag hade feber.
Igår var jag på Liseberg med feber i slutet av dagen.
Så idag ska jag bara vila upp mig.
Började dagen med att spela Wordfeud med Alma i min säng i typ två timmar eller något och nu är jag beroende och sitter fortfarande och spelar, hähä.
Vid fyra drar vi iväg till Kil en stund också.
Ska träffa missarna, Alma ska intervjua matten och jag tar självklart med mig kameran!
Sjukling.
Haha, alla bilder är inte av bästa kvalitet.
Puss!
Tågresan började klockan sju på morgonen. Något trötta och lite småsura eftersom att vi åkte ifrån det fina vädret.
Blöta och nöjda efter Flumeride (utan ponchos!).
Åktur i pariserhjulet.
Frida fick en kompis inne i parken.
Kameran glömdes självklart bort under nästan hela dagen precis som vanligt.
Men om vi sammanfattar; hur var resan?
!
Fräsigt va?
Skulle egentligen sovit för länge sedan men det blev en del annat att göra.
Dusch, massage och framför allt fix inför imorgon!
I alla fall. Jag är jättetrött och mår inte super. Gick till skolan med feber idag. Kan ju inte missa Liseberg, eller hur?
Så nu ska jag sova.
Christine hälsar att
Tillsammans är man mindre ensam.
Tänk på det pappa.
Slutade tidigt idag och tog kvart-över-två-bussen hem.
Det innebär att man är hemma halv fyra, kul va?
Ja ja, det är bättre än fem i alla fall, haha.
Så efter att ha ätit lite gick jag och Alma ner på stan.
Fick med mig en vinterjacka, ett par vantar och en ny ear-cuff hem!
Har bara väntat på att hitta en perfekt earcuff och här kom den.
Osminkad och fin då jag och Alma ska och träna snart.
Fin va?
Men ja, vi ska alltså och träna snart.
Det blir ett rygg-pass eftersom att ingen av oss orkade stressa iväg till ett tidigare, haha. Så jag ska träna med en snorig näsa och en ond hals... får väl vara lite snäll mot mig själv antar jag.
Troet chey.nu!
Fast det där var igår om jag ska vara ärlig...
För just nu ligger jag faktiskt i sängen (med datorn förvisso, men i alla fall!) så i natt ska jag sova massor. Tänkte bara vara gullig och uppdatera er lite.
På svenskan idag såg vi på film i två timmar, jodå jag gillar blockschema, Pay It Forward heter den och den är en gråtfilm fast eftersom att vi satt i hörsalen pallade jag inte gråta. Har dessutom sett den förut.
Just nu längtar jag mest efter Grekland och är helt ofattbart pepp på Liseberg på lördag.
Nu ska jag sova.
Sov fint!
Rubriker är ungefär det värsta jag vet. Jag tycker det är så
otroligt svårt att komma på något bra. Helst skulle jag bara vilja bomba den där rubrikraden, fy!
Så vi kan väl bara konstatera att mina rubriker inte jättejätteofta har något med innehållet i inlägget att göra och att cirkus 96% av dem är olika låttext-rader eller dylikt.
Jag är bra, ja.
Utomhus blåser det storm. Det är ju storm/orkanvarning och allt möjligt här i Värmland och även om jag gillar höstrusket och verkligen längtar efter vintern som kommer sen så kunde jag inte låta bli att gå igenom bilder från sommaren. Det började igår i skolan när jag skrev om min resa till Grekland och sedan dess har jag längtat tillbaka så mycket att det gör ont i mig. Tänk att vara på Skopelos nu? U N D E R B A R T !
Och dessutom saknar jag att vara brun.
Jag känner mig så blek och ful och äcklig just nu. Så ska nog bli lite beroende av BUS nu, hihi.
Helt ärligt, jag skulle göra vad som helst för att få se ut så där igen!
Jag är dessutom superduper trött då jag fastnade i telefon med Sofia igår kväll och gick och la mig alldeles för sent.
Som jag nog skrivit tidigare är det inte lätt att gå upp tidigt på morgonen för att hinna med sju-tåget.
På tal om tidigt fick vi sluta tidigare idag igen eftersom att Johnny fortfarande är sjuk. Det är trist, jag tycker ju verkligen om Digitalt skapande!
Så vi slutade efter lunch och hann med 12.19-tåget hem.
Det betyder: hemma 14.10 - sensation!
Tjao!
Jag är med och tävlar om en reflexskärm
här!
Lördag.
Fina tjejor.
Liseberg.
Kan det bli bättre?!
Eftersom att det här är enda sättet för mig att nå dig så hoppas jag på att du fortfarande läser.
För det här är till dig Pappa, bara till dig.
Det är svårt att få saker och ting att fungera här hemma.
Det är svårt för mig själv att fungera... Speciellt när jag blir så ledsen att jag inte vet vart jag ska göra av mig själv.
Även om jag vet att du mår bra och lever och att du kommer hem så blir saknaden så otroligt stor och då känns det verkligen som om jag ska explodera för jag har fortfarande inte hittat något bra sätt att få ur mig alla känslorna - det ger mig huvudvärk, men än så länge ingen magkatarr och det är ju en förbättring, eller hur?
Jag skriver det här för att jag undrar hur du vet när du nått botten?
Vad innebär det?
Men framför allt för att du ska veta att jag vill att du kommer hem. För det är inte där borta i Grekland du ska vara, utan hemma hos mig.
Du ska ju hjälpa mig med matten - har du någon aning om hur svår den är?! Jag förstår absolut ingenting.
Du ska reta mig och Alma för att vi hänger bland raggare och epa-traktorer i Sunne.
Du ska fixa filmer som hela familjen tittar på.
Det är ingen annan som kan göra de sakerna. För ingen annan är Du.
Jag vet att du samlar mod för att komma hem och jag hoppas att det går snabbt, för jag behöver dig här hemma.
Christine behöver dig. Vi behöver dig allihopa och saknar dig jättemycket. Och du ska veta, att vi kommer stötta dig genom allt. Bara du kommer hem.
Förlåt att jag visar det här för allihopa, men jag vill att du ska veta.
Jag älskar dig.
Förresten så tror både jag och Alma att det där Fundelina är gott, kan du köpa med en burk eller två? ;)
Ute bara regnar det så jag sitter inomhus i Skattkärr och fixar med ny musik åt lillkusin som fyller år idag.
Visst är jag snäll va?
Grattis fjompis! ♥
Vi var ju och tittade på kattungar. Till en början var de lite blyga.
Men blev mer och mer sociala under tiden vi var där.
Behöver jag ens nämna att det var otroligt svårt att välja en av dem?
Helst skulle man ju vilja ha alla fyra.
Men efter många om och men valde vi denna flickan!
Liten och grå - nuttiplutti. Hon var supergo.
Så ja Charlotte, vi behöver verkligen en katt!
Sedan dess har jag bara njutit av en alldeles hemgjord chailatte.
Idag var jag, mamma och Klara på höstmarknad på Alsters Herrgård och jag ser ut så här.
På Herrgårdsområdet finns massor av fina stånd där de säljer allt från hembakat bröd och grönsaker till underbara raggsockor och baskrar.
Eller myror gjorda av ståltråd.
Och tavlor med fin ull och bra budskap.
Som den här.
Och på tal om det, så ska vi snart iväg till Kil för att titta på en liten misse.
Självklart tar jag med kameran!
Nu ska jag till skolan om bara tio minuter.
För idag ska jag dit. Efter att ha varit hemma två dagar ska jag nu tillbaka.
Det låter som världens grej, och det är det kanske också...
Åtminstone för mig. Eftersom att jag vet och känner hur hela min kropp säger emot. Hur mitt huvud tycker att det vore så mycket bättre att bara vara hemma och sova. Men det är väl det allting handlar om kanske? Att våga och kunna försöka trotsa sig själv och sitt eget huvud.
Nu ska jag dit i alla fall. Och jag ska gå en hel dag utan att tänka och vara ledsen. Jag ska låta skolan göra sitt jobb och få mig sysselsatt med annat.
Och pappa, du måste ha din dropbox-fil-sak "in public" eller något. Annars kan ingen se den.
Nu åker jag strax iväg för att fira fina moster, Øyvind och mamma.
Jag vill vara stark.
Inte må så här.
Inte känna huvudvärken som trycker varje dag nu för tiden. På samma ställe. Varje dag. Jag vill inte inbilla mig att tabletter hjälper när jag vet att de inte gör det.
Jag vill inte gråta. Inte kännas vid mina tårar, känna klumpen i halsen eller ens tänka på att låta mig själv vara ledsen.
För jag vill inte.
Även om jag vet att det är okej. Även om jag vet att jag kanske behöver det, så vill jag inte.
Jag vill vara stark.
Men jag har insett att jag är inte det. Inte nu.
Helst skulle jag vilja vara stark för alla. Kunna ta all smärta och saknad så att de andra slapp. För sorgen och saknaden finns i luften här. Hela tiden är det något nytt man kommer på. Något som saknas, någonting man brukade göra ihop eller bara något som finns här när det kanske inte borde göra det.
Jag trodde att jag skulle klara det. Jag har människor runt omkring mig som står på min sida. Som finns där bara jag vill att de ska det.
Men kvällar som den här, och som alla andra på den senaste tiden, så orkar jag inte.
Jag orkar inte vara stark.
Jag blir en skakande boll.
Kryper ihop och vill mest försvinna.
Tårarna som inte slutar rinna och tankarna som trasar sönder mitt huvud.
Jag tar inte hjälp - för jag kan inte. Jag är rädd att kräva för mycket. Även fast jag vet att jag får. Att det är okej. Att jag behöver det.
Jag vill vara stark.
Jag vill vara stor och klara mig själv.
Jag vill vara vuxen.
Men jag är så jävla svag.
Så jävla liten och hjälplös.
Hej!
Ledsen att det varit så tyst i helgen, men jag har ju faktiskt varit borta i Götet.
Födelsedagsmiddag för fina mami på s.p.i.c.e.
Jag åt wokade grönsaker i "husets egna sweetchilisås".
Kusin, mamma och moster.
Födelsedagsbarnet herself.
Hotellrum med småfisar.
Slänggungan som jag får nöja mig med att ta kort på då jag inte klarar av att åka den, haha.
Fin Hannibananni,
och fin Fjompis.