hellocountryside

Är en duktig tjej som jobbar när jag ska vet ni.

Är på tåget igen så kan lika gärna passa på nu.

Vi flyttar nu på grund av att alla lägenheter i husen där vi bor har blivit bostadsrätter.

Och eftersom att vår gamla är så stor och fin och så där så kostade det en hel del att köpa loss den och det hade vi inte råd med.

Istället köpte vi en som ligger i trapphuset intill, en våning upp, som är mindre och därmed billigare.

Så den håller vi på och fixar med nu. Bygger väggar och garderober, river upp golv och målar över tapeterna.

Så vi flyttar inte långt och man kan gå in i vårat gamla trapphus, åka hiss och sen gå ner till vårt.

Det är smidigt, ja!

Är det något mer som är oklart tro? :)

Mongobild, förlåt mig. Men det känns rätt dumt att sitta på tåget och ta kort på sig själv.... hihi!

Men ja, igår fick jag tillbaka min telefon. Hej perfekt! Den är fin, väger precis tillräckligt mycket, sköna knappar och allt sånt där viktigt ni vet.

Nu sitter jag och Alma på tåget på väg till Sunne för pannkaksfrukost hos Sofia med henne och Marcus. Mysigt värre!

Men kan säkert blogga lite på matten sen.

Hörs latero!

Många kramar till dig!

Ni vet. Fint.

Med saker överallt.

Varav inte ens hälften är mitt.

Precis. Fint.

Haha, neeej. Jag är nöjd.

Har Världens finaste kakelugn ju.

Det är kaos här.

Ni förstår. Alla rum i hela lägenheten ser ut som mitt. 
Och helt plötsligt kommer jag på den smarta idéen att byta dator och kolla om jag når internet från den gamla lägenheten från den istället för från Mackan II.

Vet ni?

Det gjorde jag.

Nu känns livet lite enklare!

Det här är sista kvällen i vårat vardagsrum.

Sista kvällen jag kopplar in min dator till tv'en.

Det här är sista natten i mitt rum.

Sista kvällen vi sitter i köket och skrattar åt Klara.

Jag vet att vi måste flytta.

Jag trivs redan i mitt rum.

Men det tar emot.

Självklart tar det emot.

För mer än två och ett halv år sedan blev jag kär i den här lägenheten.

Jag fick det perfekta rummet.

Det som är Jag.

Kärlek vid första ögonkastet.

Ni vet hur man säger att man aldrig glömmer sin första kärlek?

Att det alltid kommer finnas kvar en liten bit och att det inte går att släppa?

Nu måste jag.

Och det är jobbigt.

Även om det blir bra.

Även om den nya är fin.

Även om jag har en kakelugn i mitt nya rum.

Så är det inte min första kärlek.

Idag jobbar jag och Alma hemifrån.

Det innebär massa bra saker som till exempel:

∞Jag slipper gå upp tidigt för att sätta mig på ett tåg som gör mig sömnig.

∞Istället kan jag vakna halv elva och äta frukost i sängen lyssnandes på Bon Iver och Mumford&Sons.

∞Jag hinner packa mer osvosvosv.

∞Får arbetsro eftersom att jag och Alma är hemma och jobbar.

Sen var det nog massa mer saker men de kommer jag inte på just nu, hihi.

Är det någon som känner igen sig eller är det bara jag som känner att det här är någon annans rum?

Så här såg det ut igår kväll när jag tonade mitt hår.

Den här gången fick det bli rött.

Alma tyckte att det såg ut som att jag hade bajs på huvudet.

Det blev bra i alla fall och inte ett dugg bajs.

Ur fokus hej hej.

Men försök ta kort på dig själv med ett macroobjektiv fastskruvat på kameran.

Jag har ju mörkt hår egentligen. 
Därför blir det mest röda skiftningar. Men det är ljusare och fint.

Nu skulle jag ha sovit för längesen.

Hur jobbar ni?

I natt sov jag cirkus en timma.

Det var så där lagom mysigt ju men jag bestämde mig för att åka till skolan ändå.

Jag vill inte missa mer och jag vill vara där. Jag trivs där. 
Plus att jag är smart och tänkte att då kanske jag får sova mer i natt istället.

Så jag är i alla fall så trött att jag dör ungefär och har varit det hela dagen. Men det har varit bra ändå.

Just nu sitter jag med matten och bloggar samtidigt.

Eller snarare så bloggar jag och struntar i matten, hihi.

Men så fort jag är färdig ska jag packa ner alla mina smycken.

Ni vet de som hänger på spegeln?

-Precis. 

Så här fint kaosartat är mitt rum just nu.

Så det där ska jag sätta igång med strax.

Och ja, bilden är suddig. Om någon (förutom jag) stör sig: Lev med det.

Annars är jag mest ledsen över min iPod.

Så här sliten och ledsen är man efter ett dygn hos Bästa och man har insett att man tappat bort sin iPod.

Jag sov!!!! Kan ni förstå detta underverk? 
Jag tackar Sofia. Det måste vara för att hon är så tråkig. Eller för att hon är så utmattande. Tack i alla fall!

Och ja. Man blir trött av att sova, okej?

I alla fall. Mitt rum är kaooos också som ni ser. Saker överallt.
Men alla som inte har något att göra nu till helgen är välkomna att bära mina tunga lådor och bokkassar.

Jag borde fortfarande vara ledsen och sitta i ett hörn och sörja min iPod. 
Men. Efter att jag duschat, fixat mig och sedan spenderat kvällen på Kit Kat Klub och sovit i natt så är jag helt överlycklig. Bara på såå bra humör! Jag tror att ni märker. Hihi.

Nu ska jag fixa mig och sedan åka ut till Morfar och äta lunch där.

Puss!

Nu drar jag på Cabaret med mi familia!

Man ligger och vrider sig.

Vänder om.

Räknar får, grodor eller Vildingar.

Man tänker "herregud. jag måste sova nu." och sen kommer man på att man inte ska tänka så. Istället accepterar du läget och somnar till slut.

Tänk er att ni aldrig somnar.

Att ni hela natten vrider er. Vänder på er.

Provar allt.

Räknar får, grodor och Vildingar.

Ger upp. Går runt en stund i lägenheten. Tyst, tyst.

Sitter i fönstret i bara en t-shirt. Försöker frysa dig trött.

Spelar spel och redigerar bilder på iPoden.

Lyssnar på lugn musik.

Läser en stund för att bli trött.

Sen en stund till.

Allt för att kunna somna.

Och ändå fungerar det inte.

Frustrationen man känner.

Speciellt som igår natt. När jag till och med var trött. Riktigt trött. Och ändå inte kunde somna.

Det känns som att man ska dö när som helst.

Och när klockan ringer på morgonen och man stapplar upp, försöker känna efter om man kanske är en sån där supermänniska och kan gå till skolan ändå, och ser sig i spegeln.

En människa som inte ens liknar dig stirrar tillbaka. Någon som bara inte kan vara du.

Mörka ringar och rödsprängda ögon.

Blek hud och ett sjukt ansikte.

Illamåendet bara tilltar och huvudet sprängs.

Jag är en sån där som gråter när jag blir arg.

Gråter av frustration. Över att allt blir fel.

Över att inte gå till skolan.

Allt är bara dumt.

Jag kan inte sova.

Klockan är snart två och jag är helt klarvaken.

Och just nu saknar jag Grekland.

Önskar att jag kunde fota så där igen.

Nu drar jag och Alma på ett pass, yeah!

Eftersom att jag inte gjort så mycket annat än att vara med min familj och kratta löv de senaste dagarna så har jag inte hört av mig. Men nu kanske vi ska försöka ändra på det?

Tänk er att heela trädgården såg ut så där. Ni vet, täckt av löv.

Nu är det så här fint istället.

Och ja. Vi har stor trädgård, hah.

Yeeaah!

Min dag började med Crybaby och Cherrybomb. Oh yes, mycket trevligt.

Låg kvar i sängen till halv tolv innan jag gick upp och gjorde mig i ordning.

Sen träffade jag Sofia, och efter det Sofia.

Två Fior på samma dag - kan ju inte bli annat än übernajs!

Nu blir det sängen.

Liiiite trött, ja.

Natti!