hellocountryside

För ett år sedan hade jag precis blivit kär på riktigt för första gången.

Allt var nytt, underbart och perfekt. Jag älskade det.

Saker tog slut och jag har insett att what doesn't kill you makes you stronger.

Allt gick fel. Det som börjat som världens bästa sak slutade i tårar fortsatte i en på-och-av-grej som sårade mer än något annat.

Jag har blivit mycket starkare under det här året.

Verkligen växt i mig själv.

Jag är inte samma tråkiga, rädda, blyga tjejen utan självförtroende längre.

Nu för tiden tycker jag om mig själv.

På riktigt, och jag tror att det började med att jag fick en pojkvän. Någon som jag var helt säker på tyckte om mig precis som jag var. 

Visst, alla dagar är inte bra dagar. Men de flesta dagarna känner jag mig snygg och bra. De flesta dagar känner jag att jag duger. Vilket jag gör.

På ett år har jag fått nya vänner.

Jag har upplevt mer och jag känner hur jag bara växer och växer.

Snart flyttar jag hemifrån. Snart står jag på egna ben.

Det här är bara början på något nytt, början på framtiden.

Jag har alltid varit rädd för framtiden. Bara för att den är oförutsägbar, man vet inte vad som kommer hända. Det gav mig ofta ångest - att jag inte hade kontroll.

Men nu längtar jag efter den.